Nils Erik Forsgård talar på Magma-akademins jubileumsseminarium
Nils Erik Forsgård talar på Magma-akademins jubileumsseminarium

Magma-akademin 10 år – en tillbakablick

Publicerad | Uppdaterad

Tankesmedjan Magma grundades i Helsingfors under åren 2007 och 2008. Vi firar nu Magma-akademins första decennium. Vi gör det med en stark fokusering på framtiden – men med ett öga mot det förflutna.

Det gäller nämligen att just under detta jubileumsår hålla en viss ordning på kronologin. För den är lite komplex. Låt mig förklara och ge en bakgrund.

En första version av Magma-akademin öppnades ren på hösten 2010. Den fokuserade på föreläsningsverksamhet och på tjänstemän, på svenskan och på landets tvåspråkighet. Det ordnades i ärendet några seminarier på Svartå slott. Det ordnades evenemang på olika ministerier. Det tillsattes också en understödjande delegation med flera kända samhällsaktörer. Delegationens första ordförande var Risto E.J. Penttilä. Han följdes lite senare av Juha Rantanen. Koordinator och sammankallare i detta initiala skede var Martina Harms-Aalto.

Magma-akademin år 2010 och 2011 var alltså inte en akademi eller ett nätverk för unga vuxna, något som den är idag, utan kan närmast beskrivas som ett slags föreläsningsverksamhet för en rätt bred målgrupp.

Det krävdes dock ett annat fokus för att få ordentlig fart på akademiverksamheten.

Detta fokus etablerades under åren 2012 och 2013. Då omvandlades akademin så sakteliga till en ungdomsakademi. Denna akademi riktades till unga vuxna i åldern 20-25 år, från hela landet. Den första akademikursen i denna nya form ordnades på våren 2014. Det var alltså Magma-akademin I. Och så har det sen fortsatt, med undantag för att en hel akademikurs inhiberades på grund av coronapandemin år 2021. Därför landar vi alltså nu, summa summarum, i tio genomförda Magma-akademier sen år 2014.

Bakgrunden till ungdomsakademin var denna.

I Finland finns en rätt hög språkbarriär. Det betyder att svenskspråkiga tenderar umgås med svenskspråkiga och finskspråkiga med finskspråkiga. Detta strider egentligen mot allt förnuft, men en lika banal som självklar orsak är de två språken och generella språksvårigheter.

Vi sökte också föryngring.

Medelåldern på tankesmedjan Magmas seminarier under de första åren tenderade vara hög. Med akademin vände vi oss nu alltså explicit till unga vuxna. Ansökningarna strömmade in, från hela landet. Och så har det fortsatt, inte minst på grund av att vi efter några år också höjde deltagarnas maxålder till 30. Sen starten har vi varje år accepterat cirka 20 deltagare per akademi, under något år var de också 23, med en uttalad strävan efter geografisk och språklig fördelning. Med tiden har det visat sig att de som söker och sen blir antagna tenderar ha universitetsbakgrund eller vara universitetsstuderande. Det är kanske en ofrånkomlig utveckling i ett litet land som Finland.

Med Magma-akademin ville vi skapa naturliga nätverk över språkgränsen.

Akademin definierades därför som tvåspråkig. Det betyder att finskspråkiga får tala finska och svenskspråkiga får tala svenska, i alla situationer och skeden. Om de så vill. Det enda kravet är att man i tal och skrift kan förstå och ta till sig det andra nationalspråket.

Bortsett från den viktiga språkdimensionen ville vi också skapa ett liberalt och öppet utrymme för fri diskussion och tankeutbyte, bortom partipolitisk bundenhet. Magma-akademin har alltså sen starten varit partipolitiskt obunden, på samma sätt som själva tankesmedjan. Finland står inför många utmaningar, inte minst relaterade till demografi, arbetskraft och invandring. Såtillvida påminner Finland förstås om många andra europeiska länder. När akademin grundades förekom ingen vettig offentlig diskussion om dessa frågor, inte heller kring frågan vad som händer när en etablerad språkgrupp eller minoritet (de facto, inte de jure) som den svenskspråkiga får sällskap av hundratals nya språkgrupper och minoriteter. Detta för att nu bara nämna några av de teman vi då såg som aktuella och som motiverade grundandet både av Magma och Magma-akademin år 2014.

Akademin är uppbyggd i modulform.

Varje kurs innehåller numera tre moduler och en avslutande studieresa. Kurserna har hållits i Magmas utrymmen i centrala Helsingfors, en gång per år. Ett övergripande fokus har legat på opinionsbildning, inrikespolitik, utrikespolitik och på nationella och globala ekonomiska frågor. Men diskussionen har varit fri och flödande, på båda språken. Det har ibland varit trångt och varmt i utrymmena, men denna värme och en viss trängsel har också bidragit till att skapa en särskild närhet mellan deltagarna. Det hoppas vi åtminstone.

Vi räknar med att 216 individer har genomgått de tio första akademierna.

Av dessa har 60 procent beskrivit sig själva som finskspråkiga, trettio procent som svenskspråkiga och den resterande tiondelen har definierat sig som tvåspråkiga. Andelen självidentifierade tvåspråkiga har kraftigt ökat med åren.

Vad gäller könsfördelningen sen har cirka 70 procent av kursdeltagarna varit kvinnor. Vill man säga något om detta kan man säga att ansökningarnas kvalitet också tenderat vara högre när de är skrivna av kvinnor. Söker man ett slags geografisk positionering kan man säga att den genomsnittliga akademideltagaren har varit en finskspråkig kvinna från trakterna kring Tammerfors. Det är en lätt förenkling, förstås, men det ger nog en indikation som kan vara av visst värde också för andra svenskspråkiga insitutioner.

Under årens lopp har akademiverksamheten utvecklats på olika sätt. Jag nämner bara det nordiska alumnsamarbetet med Timbro i Stockholm och Civita i Oslo och, framöver, också med CEPOS i Köpenhamn. De nordiska alumnträffarna har varit mycket populära, och meningsfulla, även om deltagarantalet kanske sviktat en del under årens lopp. Resekostnader är inte alltid enkla att bära för människor i slutskedet av sina studier eller i början av en karriär. Men det nordiska nätverket finns kvar, det lever i allra högsta grad, och denna form av samarbete över nordiska språkgränser känns numera rätt självklar.

Responsen på akademin har generellt sett varit mycket god. Lite skämtsamt brukar vi säga att andelen som efter genomgången kurs säger sig vara nöjda eller mycket nöjda närmar sig nordkoreanska nivåer. Eller åtminstone DDR-nivåer. Vårt intryck och vår förhoppning är att de allra flesta som gått akademin har gjort det med behållning eller åtminstone med insikter för livet. Samtidigt måste man vara försiktig med generaliseringar. Varje enskild kurs består av ett tjugotal självständigt tänkande individer, kritiskt tänkande individer, med varierande bakgrund och livserfarenhet. Det har således också förekommit kritik. Någon har ansett oss vara för liberala i invandringsfrågan. Någon har ifrågasatt det öppna och breda partipolitiska spektret. Någon har klagat på den cateringmat som serverats. Någon har protesterat mot att det också bjudits bag-in-box-vin i samband med kvällsmiddagarna. Någon har tagit illa vid sig av skämt och humor. Med andra ord: vi befinner oss i riktiga människors värld, i 2020-talets Finland och Europa.

I detta sammanhang finns orsak att uppriktigt tacka alla våra högklassiga och engagerade föreläsare genom åren. Liksom våra fyra finansiärer, eller Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner, Konstsamfundet och Tre Smeder. Det är de som möjliggör hela akademin. Det finns också, inte minst, orsak för mig att tacka alla de som under årens lopp har agerat koordinatorer och sammanhållare för de enskilda akademikurserna. Koordinatorerna har varit, nämnda utan någon särskild inbördes eller kronologisk ordning: Krista Holmberg, Katarina Siltavuori, Linda Kaseva, Antonia Westerholm, Christian Sourander, Linda Mellner, Annica Sigfrids och, idag, Henrika Jakobsson. Alla dessa nämnda personer har kommunicerat med deltagarna, agerat värdar eller värdinnor under kurserna, hållit koll på programmet och sett till att deltagare och föreläsare mått så bra de kunnat.

Sen några år struktureras alumnverksamheten med hjälp av en frivillig alumnstyrelse som organiserar after work-evenemang, föreläsningar och seminarier. Vi gläder oss över detta. För ett par år sen kompletterade vi också akademin med en engelskspråkig motsvarighet kallad Magma Academy. Den är riktad till några av alla de tiotusentals individer som anländer nya till Finland varje år. Upplägget är i princip det samma som för Magma-akademin, men infallsvinkeln är en annan. Målet är att informera om samhällslivet och arbetslivet och om livsmöjligheter på svenska i Finland. I något av samma anda ordnade Magma under ett par år i mitten av 2010-talet också en Liberal Academy. Detta gjordes i samarbete med European Liberal Forum i Bryssel, och delvis med Liberaali Akatemia i Tallinn. I denna engelskspråkiga akademi deltog unga människor från hela Europa.

Magma-akademin grundades inte i ett geografiskt vakum. Vi sneglade lite grann västerut då, under åren kring 2014, och delvis mot Timbro och Stureakademin. Tillsammans med styrelseaktiva Gunvor Kronman åkte jag i ett skede över till Stockholm och träffade Timbros dåvarande VD Maria Rankka. Lite senare blev Rankka invald i Magmas styrelse.

Stureakademin hade i början av 2010-talet funnits redan i många år. Men vi kopierade inte, förutom kanske då idén med en studieresa. Studieresorna går för vår del till platser (Bryssel, Köpenhamn) där framtiden bokstavligen formas och skapas.

Och deltagarna i våra kurser, ja, de är på något sätt framtiden personifierade.

Text: Nils Erik Forsgård

Läs fler texter om Magma-akademin i jubileumsskriften nedan.

 

 

Ladda ner studien här

Vill du få inbjudningar till våra evenemang? Lägg till dig på vår gästlista här.