Europa står inför en demografisk utmaning. Medborgarna åldras och fruktsamhetstalen faller. Storstäderna växer och landsbygden avfolkas. Särskilt svår är situationen i Finland, med en snedvriden åldersstruktur, växande regionala skillnader och en ökad press på välfärdssamhället.
Men är allt detta bara av ondo? I ett par essäer tecknar Magmas chef Nils Erik Forsgård och forskarprofessorn, forskningsdirektören på Institutet för befolkningsforskning vid Befolkningsförbundet, Anna Rotkirch en delvis annorlunda bild av problematiken.
Anna Rotkirch redogör bland annat för millenniegenerationens syn på familjebildning och barn, som präglas av negativa uppfattningar om familjelivet.
– Finland verkar ha fallit i ”låga nativitetsfällan”, konstaterar Rotkirch. Med det menar hon en situation där nativiteten i mer utvecklade länder sjunker ännu mera och snabbare på grund av en samverkan av olika ekonomiska, sociala och demografiska faktorer.
Det allt snabbare åldrande Finland och den fortsatt låga nativiteten ställer krav på såväl nytänk inom befolkningspolitiken som ett helhetsgrepp om familjebildnings-, familje- och barnpolitiken.
Nils Erik Forsgård tecknar i sin essä en övergripande bild av den demografiska diskussionen i Europa och i Finland. Forsgård har intervjuat ledande demografer i Europa och de ger en mer nyanserad bild av situationen.
– De demografer jag har talat med ser låg nativitet som en välsignelse bland annat för klimatet och inte minst som en förberedelse för framtidens arbetsmarknad, där högteknologiska och kunskapsintensiva jobb i hög grad kommer att ersätta dagens manuella jobb, säger Forsgård.
– Den pågående utvecklingen är med andra ord inte så negativ som den ofta framställs i den offentliga debatten, utan mer nyanserad, fortsätter han.
