Från mitt kafébord i Wien XXV

Häromdagen mördades tre ungdomar i Uddevalla, en liten stad på den svenska Västkusten där sällan något händer och mord är sällsynta. Media rapporterade omedelbart om denna händelse. Som man kan förmoda var rapporteringen till en början torftig och mycket ofullständig: man fick inte veta mycket mer än...

Från mitt kafébord i wien XXIV

Om en ledande politiker idag håller upp Ryssland, Turkiet eller Kina som förebilder vet vi genast med vem vi har att göra: det måste röra sig om någon obskyr halvdiktator i något land långt bort från Europa. Om personen i fråga samtidigt dömer ut hela den liberala traditionen med allt vad det nu kan...

Från mitt kafébord i Wien XXII

Vilket är egentligen det viktigaste av den franska revolutionens tre slagord: frihet, jämlikhet, broderskap? Ja, jag vet. Det lönar sig föga att bryta loss ett enda; alla tre står i ett inbördes sammanhang (och i en strikt, fixerad ordningsföljd) så att de först tillsammans blir till något utöver vad...

Från mitt kafébord i Wien XXI

En polsk god vän, död sedan några år tillbaka, levde nästan hela sitt liv i exil i Canada. Wlodek hade som ung man försvarat sitt land mot Hitler, upplevt sammanbrottet, på äventyrliga vägar tagit sig till England för att fortsätta kampen, som artillerist varit med vid Monte Cassino, men efter kriget...

Från mitt kafébord i Wien XX

Globaliseringen stöper i rask takt om världen: sedan kommunismens fall är detta det viktigaste som hänt och som kommer att ha konsekvenser för alla, inte minst för oss i Europa. Den stora omfördelningen av resurser och makt har börjat. Vad u-hjälp och andra former av filantropi inte lyckades med håller...

Från mitt kafébord i Wien XIX

Att gång på gång rycka ut för att med nya hjälppaket hålla stater och banker i det södra Europa under armarna är i det norra ingen särskilt populär verksamhet. Visst - det handlar om lån, pengar (som med ränta) ska betalas tillbaka i framtiden. Men långivarna i norr - som i sista hand naturligtvis...

Från mitt kafébord i Wien XVIII

Veckan innan jul läste jag furst Starhembergs memoarer. Ernst Rüdiger Starhemberg var officer och österrikisk aristokrat, under mellankrigstiden ledare för Heimwehr, den nationalistiska rörelse som uppfattade sig som arvtagare till det habsburgska kejsardömet och befann sig i öppen konflikt först med...

Från mitt kafébord i Wien XVII

Vem har hört talas om Timisoara? Inte många tror jag. Förmodligen hjälper det inte heller att på andra språk än rumänska ge en fingervisning om vilken stad det handlar om: Temesvár, Temeschwar, Temeschburg.

Från mitt kafébord i Wien XVI

Alla är vi européer, men ibland är våra kunskaper om vårt gemensamma Europa genant torftiga. Tror ni mig inte, så ta bara fram en karta och be vänner och bekanta att på den peka ut Slavonien, Slovenien och Slovakien. Min gissning är att de flesta av dem går bet på uppgiften. Några kommer sannolikt att...

Från mitt kafébord i Wien XV

Tjugo år vid Adriatiska havet har lärt mig hur annorlunda livet gestaltar sig i Södern jämfört med här hos oss i Norden, dessutom att dessa skillnader är så djupa att jag håller det för osannolikt att de någonsin - i alla fall inte under min livstid - kommer att försvinna.

Från mitt kafébord i Wien XIV

I Norden är väl Dr. Karl Lueger, legendarisk borgmästare i Wien, inte särskilt bekant. Möjligen erinrar sig någon att Hitler ansåg honom vara en av de största politiker som det tyskspråkiga Europa någonsin haft.

Från mitt kafébord i Wien XIII

Finns det idag någon som besöker Tyskland som turist? I alla fall knappast svenskar: Tyskland ser man kanske under sig från flygplanets kabinfönster eller så reser man så fort man kan (och på Autobahn går det fort) genom landet på väg söderut; stannar Tyskland i minnet så är det som tröstlös transportsträcka,...