Sverigefinnar i går och i dag. Ändrade perspektiv

De som kom till Sverige österifrån efter kriget, de kom med mössan i hand. Det nationella självförtroendet var kört i botten. Finland hade det tufft efter kriget: Lappland i ruiner, Karelen förlorat, krigsskulden enorm. Finlands sak är vår, hade Sverige sagt och hjälpen hade strömmat in. Men nu var det nya tider. Det svenska folkhemsbygget pågick för fullt och den inhemska arbetskraften räckte inte till. Varven och textilindustrin hade egna arbetsförmedlare i Finland och körde busslaster till Sverige. Finländarna jobbade hårt- och några kopplade av lika hårt på helgerna- men de betalade skatt och gjorde rätt för sig.

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk i Sverige trädde i kraft vid millennieskiftet och ger finskan och sverigefinländarna stärkta rättigheter. Ett sextiotal svenska kommuner ingår idag i det finska förvaltningsområdet. Det innebär rätten att använda finska i kontakt med myndigheter samt rätten till barn- och äldreomsorg på finska.

 

Sverigefinländarnas delegation

Sverigefinländarnas delegation bildades våren 2000. Det är en paraplyorganisation med syfte att representera sverigefinnar i kontakter med den svenska staten, myndigheter, kommuner och landsting. Målet är att stärka finska språkets ställning i Sverige, att utveckla ”den sverigefinländska kulturen vilken bygger på den finska och den finlandssvenska kulturtraditionen” samt att förbättra finskspråkig service inom olika samhällssektorer. Man betonar alltså att ”det minoritetspolitiska programmet avser sverigefinnarna samt i tillämpliga delar även finlandssvenskar bosatta i Sverige”.

Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige, FRIS, är en av de 20 medlemsorganisationer, institutioner, nätverk och samfund som ingår i delegationen.

 

Sverigefinnarnas dag och flagga

Svenska Akademien beslöt 2012 att föra in Sverigefinnarnas dag i almanackan, på initiativ av Sverigefinska riksförbundet. Folklivsforskaren Carl Axel Gottlund (1796-1875) lär ha studerat de svenska skogsfinnarnas liv. Det är hans vinterkalla födelsedag, den 24 februari, som nu firas som en officiell märkesdag. På många orter i Sverige, och i media, firar man dock Sverigefinländarnas dag. Majoritetsbefolkningen varken hör eller gör någon skillnad. – Det råder en viss förvirring i terminologin även hos oss med finsk bakgrund. Orden finsk och finländsk blandas friskt i Sverige.

Det var Sverigefinländarnas/Sverigefinnarnas, delegation som för två år sedan beslutade om en egen flagga, med hänvisning till att både samer, romer och finlandssvenskar har en flagga.  Det är inte många som känner till flaggan. Det var en tämligen liten grupp initierade personer som låg bakom beslutet om och utformningen av flaggan, trots den till synes demokratiska processen med nätröstning.

 

Kulturell autonomi

Tanken bakom flaggan och nationaldagen är att uppnå en sorts kulturell autonomi. Sverigefinländarnas minoritetspolitiska program saknar inte ambitioner. Mycket av inspiration och idéer tycks ha hämtats från det gamla hemlandet. Man kräver att Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk skall upptas i grundlagen, att finlandssvenskar bosatta i Sverige skall ges minoritetsstatus, att modersmålet för alla personer bosatta i Sverige skall registreras, att den sverigefinska litteraturen skall få statligt stöd. Listan är lång.

Sverigefinländare bildar inte någon homogen grupp.  För de flesta arbetskraftsinvandrare, bland dem många krigsveteraner, är och förblir den blåvita flaggan kär. En gång för länge sedan hade de kommit till Sverige på tillfälligt besök men de hade fastnat i den svenska vardagen. Som flyttfåglar återvände de till Finland i sina svenskregistrerade bilar så fort industrisemestern började, sommar efter sommar. Deras barn och barnbarn håller på att tappa den fysiska kontakten med Finland men de är dock måna om att bevara åtminstone delar av sin finska identitet.

Det är inne att vara finne i dagens Sverige. Tredje generationens sverigefinländare har flyttat från förorterna in till centrala hippa stadsdelar, de har utbildat sig och många av dem är otroligt kreativa och framgångsrika, särskilt inom konstnärliga yrken. ”En finne igen” har fått en ny innebörd. Det senaste stjärnskottet är Miriam Bryant (finsk mamma) som slog igenom stort efter ett populärt tv-program.

Just när man hunnit tänka tanken att sverigefinländaren är både integrerad och assimilerad i det svenska samhället så dyker det upp en ny grupp första generations sverigefinländare. Det är nybakade studenter från finländska skolor som sökt sig till svenska högskolor och universitet. Många av dem stannar i Sverige. Det är unga yrkesverksamma akademiker som är på väg till internationella toppjobb via Sverige och som önskar finska språk- och kulturbad för sina småbarn under tiden i Sverige.

Den sverigefinska identiteten är som en trasmatta; den inrymmer en stor variation av berättelser som sträcker sig över en lång tidsaxel. Att tala om en sverigefinsk eller sverigefinländsk kultur eller identitet låter aningen överambitiöst. Båda begreppen väntar fortfarande på att fyllas med innehåll. Frön till det sverigefinska kulturarvet finns där, absolut. Man kan dock inte dra paralleller mellan sverigefinländarna och finlandssvenskarna.

 

Drygt 700 000 svenskar betecknas som sverigefinländare. Den grupp som 1999 erkändes rättigheter som nationell minoritet i Sverige är sverigefinnar som har eller har haft finska som första språk. Det finns inga säkra uppgifter om hur många av dessa 700 000 med finsk bakgrund talar finska idag. De flesta sverigefinländare (77 %) är födda i Sverige. 

Källa: Statistiska Centralbyrån