Johan Turi – inblick i en annan värld

Det påtalas ofta hur våra förutfattade meningar och rädslor inför det främmande baserar sig på okunskap. Det är lätt hänt att man har fördomar mot främmande kulturer eller religioner utan att egentligen ha stiftat bekantskap med dem. Fysisk närhet räcker inte: tvärtom kan motsättningarna vara starkast just med dem man bor nära. Du kan bo granne med en person hela livet utan att egentligen känna personen, eller förstå hans eller hennes utgångspunkt. För att kunna förstå krävs det ofta en ansträngning och en vilja att ta reda på.

Vi svenskspråkiga stöter ofta på detta, att det råder okunskap och förutfattade meningar kring vad det vill säga att vara svenskspråkig. Vi stämplas som rika, elitistiska, gnälliga (och, enligt senaste nummer av damtidningen Olivia, beige- och olivfärgsklädda). Ändå har vi en utgångspunkt som borde bädda för förståelse, i och med att de allra flesta kan åtminstone lite svenska, svenskspråkiga TV-program syns varje dag, många "kända" personer är svenskspråkiga, och så vidare. Ändå har de flesta av oss någon gång stött på okunskap, brist på förståelse och inte minst, brist på insikt om hur det är att agera ur en minoritetssynvinkel.

Men det är en villfarelse att tro att en minoritet automatiskt skulle ha bättre förståelse för en annan minoritet. Jo, har man själv varit där kan det vara lättare att förstå kampen för det egna utrymmet, för det egna språket. Men ändå är allas utgångspunkt olika, och olika grupper har åtnjutit olika mängder av acceptans och respekt genom åren. På grund av den svenska dominans som tidigare rådde i Finland får vi svenskspråkiga kämpa med de fördomar som denna historia fört med sig. Men det är något helt annan att vara del av en grupp som aldrig utgjort en del av det ledande etablissemanget. Eller, då det gäller samerna, de facto fått se sina traditionella levnadsområden tas över av andra med en annan kultur och utgångspunkt, som samtidigt sett ner på en och allt det som ens kultur står för.

Okunskap var en av utgångspunkterna för den bok som ofta kallas för den första samiska boken. Muitalus sámiid birra, Min bok om samerna, som utkom år 1910 skrevs av Johan Turi. Turi föddes i Kautokeino i Norge år 1854 till en familj som idkade renskötsel. Då den nordliga gränsen mellan Norge och Finland stängdes 1852, innebar det att norska renar inte längre fick flyttas till vinterbete i Finland, som de hittills gjort (finska samer fick heller inte migrera till norska kusten för sommarbete och fiske), och familjer så som Turis måste hitta nya boplatser. Turis familj flyttade till Jukkasjärvi på svenska sidan, och det var här som han skrev boken. Ursprungligen kom boken ut på både samiska och danska, eftersom det var en dansk konstnär och forskare vid namn Emilie Demant som hjälpte Turi med skriv- och utgivningsprocessen. Demant hade några år tidigare sökt sig till norra Sverige för att lära sig samiska, och hon skötte översättningen. Senare har texten översatts till bl.a. svenska, finska, engelska, tyska, franska, italienska och japanska.

Den norska översättningen, som är en ny översättning direkt från samiskan, inleds så här:

Jeg er en same som har holdt på med all slags arbeid som samer driver med, og jag kjenner alle forhold som samene lever under. Og jeg har förstått at Sveriges regjering vil hjelpe oss så mye den kan, men de får ikke riktigt klart for seg hvordan vårt liv og de forhold vi lever under, er. ... Jeg har tenkt at det hadde vært best om det fantes ei slik bok der alt om samenes liv og vilkår var skrevet – slik at ingen trenger å spørre om hvordan samenes kår er og at man ikke får vri på alt.

Boken är en unik insikt i samiskt liv kring början av 1900-talet. Turi berättar om hur de själva ser på sitt ursprung, hur det gick till då norrmän och svenskar flyttade in i traditionella samiska områden, om årets händelser med flytt, högtider, jakt och slakt. Han berättar utförligt om olika jaktknep, hur man jagar varg, järv, älg eller björn (för björnjakt är ett långt spjut bättre än en bössa). Han skriver om den gamla läkarkonsten – till exempel att om man förfryser sig kan man gnida det förfrusna kroppspartiet med kornig snö – men också om gamla samiska trosformer, "noaider", berättelser och sånger.

År 1910 var det direktören för gruvbolaget i Kiruna i Sverige som stod för utgivningen av boken. Då den kom ut prisades den bl.a. av Knut Hamsun i Norge. Inför hundraårsjubileet 2010 gjordes en ny genomgång av den samiska texten, som ursprungligen skrevs utan kommatecken eller punkter. Det är den nya utgåvan som står som grund för nyöversättningarna till norska och engelska, som utkom 2011. Den nya utgåvan innefattar också de illustrationer som Johan Turi gjorde till boken. Bilderna illustrerar inte bara vad som skedde utan också vad man trodde och diskuterade - till exempel syns avlidna personer i en illustration av kyrkobacken, eftersom de döda enligt traditionell samisk uppfattning fanns kvar trots att man inte kunde se dem, så länge som man diskuterade om dem eller jojkade dem.

Trots att världen ser annorlunda ut i dag än den gjorde i början av 1900-talet, ger boken en unik inblick i ett folks ursprung och kultur. En källa att ösa ur för alla som vill lära sig.

Vi kommer på Magmas nya webbplats att under våren presentera de olika nationella minoriteterna i vårt land, börjande med urfolket samerna, för att erbjuda en inblick i dagens verklighet ur deras synvinklar. Artiklarna publiceras i en egen ruta nere på sidan. Artiklarna publiceras på det språk de skrivs, vilket i de flesta fall blir finska.

Källa:
Johan Turi (1910/2011) Min bok om samene (Muitalus sámiid birra), ČálliidLágádus - ForfatternesForlag, Karasjok, Norge.

bok_minbokomsamene